Hon somnade till slut, den utmattades sömn...
Hon somnade till slut, den utmattades sömn, lilla S. Nu snarkar hon ikapp med sin pappa och jag ligger och kollar mina dagliga bloggar. Tänk vad härligt det är med teknik! Tankarna går ändå tillbaka till 4:ans nya serie, En unge i minuten. Det är allt häftigt att föda barn och trist känns det att jag gjort mitt på den fronten. Missförstå mig rätt nu, jag vill ärligt inte vara gravid mer, bara att inse att det inte passar den här kroppen, än hur mysigt det kan vara stundtals med puffarna och sparkarna. Men FÖDA - det skulle jag vilja göra fler gånger! Men förhoppningsvis så blir det vidareutbildning för mig och då får jag ju vara med om dessa mirakel ofta ofta. Jag har ju mina egna tre mirakel. Och vad de lyser upp min tillvaro, fastän det många gånger känns som om jag bara skriker och skäller. Men jag tror inte att jag är ensam om den känslan. Jag tror att de vet ändå hur älskade de är. Även om jag gormar. Sov gott. Även stora S och O som inte är här i veckan i fysisk mening. I hjärtat är de med hela tiden.
